Det är väl sällan en nyhet har fått så skilda mottaganden som den om kronprinsessans förlovning med sin Daniel. Kvälls- och dampressen jublar medan den mera kändisberoende bild- och skvallerpressen surar och menar att följetongen Brad & Angelina är mera lukrativ. ”Surt, sa´ räven”, säger jag. En annan effekt är att hovets PR-strategi och de olika aktiviteterna har analyserats inifrån och ut och av en rad aldrig förut självpåkallade domare. Till och med public serviceradion har i flera program i P1 (Kino, Medierna) känt sig tvungna att granska monarkins propaganda.
I programmet ”Medierna” den 1 mars till exempel, fanns tre inslag, en hårresande blandning om kampen om fildelningsopinionen, mördaren Quick och medierna och förlovningsscoopet. Kärlek, liv och död på en halvtimme, slå det den som kan!
Den som granskar hovets PR-strategi från planering och genomförande och ser till resultatet kan göra ett antal intressanta iakttagelser. Den första och viktigaste är att hovets informationschef Nina Eldh med eller utan extern hjälp i ett digitalt genidrag har lagt hovets PR- och informationsarbete både i fas med och till och med framför flera andra och kommersiella aktörer. Att lägga ut offentliggörandet på hemsidan och Youtube var naturligtvis en fullträff. Det är en självklar kanal för Victorias och Daniels generation, för nyhetssökande journalister och för att profilera hovets informations-arbete ”för Sverige, i tiden”. En annan iakttagelse är att pressmötet planerats och genomförts lika hårt styrt som tidigare. Här kommer ett par onödiga plumpar. Varför bara bjuda in vissa utvalda media till en nyhet som bokstavligen berör hela svenska folket? Och dessutom, en inbjudan med en armbåge, till ”ett pressmöte med möjlighet att ställa ett begränsat antal frågor”. Lite mer generositet efterlyses framöver.
Kungaparet och prinsessorna har medialt den stora fördelen att de ofta inte behöver bry sig så mycket om sina budskap. Det är dom själva som är budskapet, inte vad de säger. Här är dock undantaget, inte minst eftersom en ny person introduceras, prinsessgemålen Daniel. Min Oscarsnominering (Oscar är ju för övrigt ett gångbart namn i dessa sammanhang…) av de framträdande ääääär: Kronprinsessan, överlägset bäst. Glad, kär, spontan, öppen och helt naturlig! En suverän kommunikatör för ett av landets starkaste varumärken. Daniel, nybörjare och förmodligen rätt nervös. Lugn, cool, väl avvägd, ödmjuk inför uppgiften. Han blir bra för både Victoria och Sverige. Kungen själv, brumbjörnen, ledde konseljen med van hand, inbjöd till samtal och kommentarer. Drottningens bidrag vill jag helst glömma. Att efter mer än 30 år som offentlig person och landets drottning inte kunna säga sina korta meningar utan hjärta och spontanitet och att läsa direkt från en fusklapp. Aftonbladets krönikör gjorde helt riktigt jämförelsen att verkligheten var roligare än Hey Baberiba.
Och medierna då ? Jag upphör aldrig att förvånas över den flathet som normalt rätt stökiga journalister förfaller till när kungligheter ska intervjuas. Det pressmöte som sändes i samband med förlovningsannonsering i våra vanligaste tv-kanaler var ett under av politisk korrekthet. Artiga, självklara och förväntade frågor kom i drivor. De annorlunda, oväntade och varför inte obekväma frågorna glömdes bort eller förträngdes. Jag undrar varför – är det fortfarande så att 68-generationen och medievänstern fortfarande styr bilden av kungahuset? Lars Adaktusson skrev i en krönika den 24 september 2008 i SvD att ”medierna förlöjligar den svenska monarkin” och att hans dåvarande chefer inom SVT:s nyheter sa nej till en kungaintervju han skulle leda, med motiveringen att hans trovärdighet som nyhetsreporter kunde skadas. Kvar står det faktum – förtroendet för monarkin som företeelse har aldrig varit större än nu.
Hovets informationschef borde vara mycket nöjd med resultatet av sina insatser. Hovets anseende som kommunikatörer i tiden har fått en ordentlig knuff i rätt riktning. Andelen, press-, radio- och tvklipp, blogg- och twitterkommentarer kan knappast beräknas. Nu återstår egentligen bara ett problem: att löpande svara upp mot det enorma intresse som omvärlden kärleksfullt visar. Nu du Nina, nu börjar jobbet!
Göran Sachs
Senior Advisor
Fotnot:
Uttrycket kungamakare brukar hänföras till när Carl Otto Mörner, tullinspektor och friherre av Morlanda , blev den som 1809 erbjöd Sveriges tron åt fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte i Paris efter en väl genomförd PR- och lobbyingkampanj, allt enligt Wikipedia. Nutida så kallade kungamakare är ofta spin doctors och olika slags rådgivare som agerar i bakgrunden.
Etiketter hovet, kommunikatör, medierna, PR-strategi, Victoria
